Guide till Taiwan

Här kommer äntligen min samlade guide till Taiwan. Jag har delat in den i kategorier som innehåller både generell info och precisa hotell och aktiviteter. Jag tror att jag fått med länkar till alla inlägg jag skrivit om Taiwan tidigare, annars kan ni läsa dem här. Håll till godo!


Innan du åker och lite planering. 
Med svenskt pass behöver man inget resevisum till Taiwan, men det finns lite andra saker att tänka på. Om du vill köra bil till exempel kommer du att behöva internationellt körkort. Se självklart till att du har en reseförsäkring, ingår i många hemförsäkringar men om den inte gör det kan du behöva köpa till en.

Beroende på vart du ska resa så kan det vara svårt med språket, framför allt bland de äldre i befolkningen, och det är svårare på landsbygden än i städerna. De som är vana vid turism brukar vara lite förberedda, men väldigt många smårestauranger till exempel kan ingen engelska. Det variar väldigt mycket beroende på vilket område du rör dig i. Om du inte känner någon som pratar kinesiska så rekommenderar jag alltså starkt att du lär dig lite grann innan. Förslagsvis några hälsningsfraser och så att du kan beställa mat, samt en del tecken för olika sorters mat. Dessutom blir alla väldigt glada om man kan lite kinesiska, och det är väl bara artigt att lära sig något tänker jag.



En mycket smart sak att göra är att skaffa sig ett Taiwanesiskt telefonnummer medan man är där. Det går att köpa på flygplatsen så fort man landar och är inte heller särskilt dyrt, vi betalade ca 1000 NT$ (250 kr) per person för 30 dagar. Då ingick en viss mängd att ringa för och obegränsad surf (som vi fattade det i alla fall). Hela landet har också väldigt bra täckning så internet går att använda hela tiden.

På tal om internet - Google är din vän. Kartor, translate eller bara att bildgoogla på en pryl du vill köpa är väldigt användbart när språket brister.

Taiwan råkar ju då och då ut för kraftiga oväder, tyfoner, och det kan vara bra att veta att vissa ställen kan vara stängda för att de blivit förstörda. Det är tyfonsäsong under sommar en och fram till oktober ungefär, så jag antar att det är mindre risk att springa på stängda attraktioner innan säsongen börjar, men då är det också 40 grader varmt och mer turister än i oktober när vi åkte. Vi stötte på en del stängda vandringsleder och någon bortspolad strand (!), men inget som hindrade oss på resan.

Att resa.
På västkusten (där de allra flesta människorna bor) finns det snabbtåg (HSR) mellan Taipei och Kaoshiung som fungerar skitsmidigt. Man köper biljett i automat på stationen och priset är helt okej. Snabbtågsbanan är ganska ny och det är väldigt fräscht.


I Taipei och Kaoshiung (alltså de två största städerna) finns det tunnelbana (MRT) som också är väldigt smidig och fräsch. Man köper ett easycard och laddar med pengar och sedan kan man också använda det till lånecyklarna.

Vi hyrde ju också bil och körde mellan Kaoshiung och Taipei fast på östkusten. Vi fick jättemycket hjälp med att boka bil av Hsiao-Wei som ringde och fixade åt oss, hemsidorna var också på kinesiska så jag vet inte riktigt hur man skulle kunna lösa det utan att prata kinesiska :(

För att hyra scooter så är det lag på att man behöver mc-kort, men vissa hyr ut till turister ändå. Men det blir himla krångligt om man råkar ut för en olycka, vilket inte är helt osannolikt med tanke på den lätt kaotiska trafiksituationen.



Att äta.
Som sagt så äter man nästan all mat ute, och det är för himla billigt så man tjänar inte direkt på att laga mat själv. Till och med frukosten äter man på frukostrestaurang (jag rekommenderar DanBing och milktea, de kan inte det där med mackor alltså). Till lunch och middag kan man egentligen välja mellan att äta på några olika sätt:

• Nightmarket, alltså att man köper lite plockmat och obviusly bara på kvällarna
• Klassisk taiwanesiskt, leta reda på en så smal liten gränd som möjligt, med så mycket mopeder och folk det bara går. Sedan är det ofta restauranger som mest liknar ett hål i väggen, och så har de köket ut mot gatan så det knappt syns att de har sittplatser. Var inte rädd för smuts, det betyder oftast att det är en gammal restaurang, inte att den är dålig.
• Lite större och lite finare (renare) restauranger, de flesta utländska restaurangerna är av denna typen, de ser ofta ut lite mer som västerländska restauranger, tydligare att de har sittplatser osv.
• Finrestaurang, lite svårare att hitta, man springer inte direkt på någon eftersom de ofta ligger i hotell eller så. Det är nog bäst att leta i olika turistguider för att hitta något särskilt.
• Te, fruktte, juice, bubbletea och örtte köper man i stånd lite här och var. Missa inte! 

Mitt bästa råd är att leta efter små restauranger i gränderna. Godast och roligast. Dock tycker jag inte att man ska missa Din Tai Fung i Taipei, vars systerrestaurang i HongKong fick en michellinstjärna 2009. Den ligger i botten på Taipei 101 och deras specialitet är små degknyten med götta i, Hongkongs motsvarighet till dumplings typ, som man doppar i soja och ingefära. Som vanligt beställde man in flera små rätter som alla delar på. Observera att det är mycket folk och att det inte går att boka bord så var där tidigt för kortast väntetid.

Tre matmåsten:

• Stinky tofu
• Beef noodle soup
• Bubbletea och fruittea. 

Att bo.
Vi hade ju ordnat boende ganska stor del av tiden vi var i Taiwan: när vi var i Taipei bodde vi ju hos Jonas och Hsiao-Wei, under surfen hade guiderna ordnat boende och några gånger mellanlandade vi hos Hsiao-Weis föräldrar. När vi reste själva så bokade vi boende genom hotels.com, hostels.com och bookings.com och det gick bra varje gång. Här är de ställena vi bodde på:

Kaoshiung. The Tree House. Designerhotell till bra pris. Vi sov på futon och det var nice. Inredningen gick verkligen i vår stil, helt okej frukost men vi gillade nog restaurangfrukosten bättre. En liten (kall) pool på taket! Rekommenderar!

Dulan. Dulan 102. Helt okej Hostel, de hade väldigt hög rating på bokningssidorna, "rena backpackerdrömmen" osv. Jag tycker att det var bra service men drapperiet och kaklet i duschen var mögligt. Dulan är är bara en liten by och lockar mest turister genom sitt surfläge. Det finns inte jättemycket turistgreje, förmodligen mer att göra på helgerna, tror de har små konserter på sockerfabriken då. 

Hualien/Taroko. Taroko Mountain Dream B&B. Drivs av världens gulligaste tjej som lånade oss en guidebok över nationalparken och gav oss jättegoda blad att ha i vattenflaskan under dagen.

Om man ska bo i Taipei så rekommenderar Hsiao-Wei området kring MRT-stationen Zongshan eftersom det ligger så centralt.

Att göra - stora utflykter.
Som jag skrivit tidigare så är naturupplevelser i Taiwan bra mycket mer uppstyrda (länk till Sun Link park) än i Sverige. På flera ställen behöver man tillstånd för att få vara i ett naturområde och det finns alltid iordninggjorda stigar och kartor. Eller så var det i alla fall över allt där vi var, men det kan säkert variera. Bra saker att komma ihåg i naturen är: det finns giftiga ormar, stora spindlar, apor och i vissa delar av landet (främst runt Kaoshiung) finns det myggor som bär på Denguevirus. 80 procent av de som drabbas av viruset märker inte av det eller får bara feber, men det kan bli allvarligt för andra. Använd myggmedel om du ska ut i skogen i de områdena. Det blir också mörkt klockan sex, till skillnad från svensk sommar, ta med pannlampa och planera tiden.



Yushan. För att bestiga den högsta toppen (och många andra höga toppar i Taiwan) krävs tillstånd till berget och tillstånd till nationalparken. Det delas bara ut typ 20 st till utlänningar om dagen, så sök i god tid och var lite flexibel i planeringen om det går.

Jonas hälsar att man söker tillstånden så här:
1. Boka plats på logden. Det kan vara knepigt att veta när det är ledigt, det lättaste är att ha en kompis som pratar kinesiska som kan ringa och fråga, annars får man testa olika datum, obskyrt felmeddelande = inte ledigt, kommer vidare på sidan = ledigt. Det är också lättare att få tillstånd på vardagar, det är något med kvoterna för utlänningar.
2. Ansöka om bergstillstånd (mountain permit). Det jobbigaste, man ska säga vad man ska ha med sig, bifoga passkopior och lova att inte slänga skräp. Ett fett formulär liksom.
3. Betala, när pengarna kommit in är ansökan confirmed.
4. Vänta.
5. Ca en månad innan man ska klättra får man en bekräftelse på att man har en plats, då beställer man mat och sovsäck på lodgen samt ansöker om tillstånd i nationalparken.
6. Klättra i berg!
Maten och bergstillståndet kostar drygt 1000 NT$ per person, alltså drygt 250 kr.



På logden där man bor en natt kan man äta middag, early breakfast och breakfast. Det finns inte så mycket vatten där så man behöver bära det vatten man ska dricka. Däremot kan man hyra sovsäckar om man inte vill bära tungt, men vi hade med oss våra egna. I övrigt är det ganska vanlig vandringspackning som gäller: kängor, dunjacka och mycket fika. Tänk på att den höga höjden medför risk för höjdsjuka, om man mår illa/blir yr/får ont i huvudet ska man gå ner. Det man ska tänka på är att inte gå för fort i stigningarna

Taroko Gorge. En nationalpark på östkusten med väldigt häftig miljö. Det är en flod som har grävt sig låååångt ner i ett berg så det blir som en canyon typ. Delarna närmast kusten kan man åka till för olika dagsturer, det är fint men också ganska packat med turister. För de delarna längre upp i bergen där man kan gå längre turer så krävs det tillstånd även hit.

Sun Link park. Fin natur med massor av stora vattenfall. Jag vet inte om man kan gå särskilt långa turer här, vi var bara här en dag och hann med ganska mycket, men vi hetsade också ganska mycket. Det finns dock hotell och stugor som ser ut som fjällstugor, tänker att det kan vara jättemysigt att bo där om man har barn med sig t ex.



Strandliv. Om man vill ha sol och bad så är väl egentligen inte oktober den bästa månaden att åka till Taiwan (eller jo, på sommaren är det för varmt). I oktober kommer det in stora vågor på östkusten (bra att surfa i, inte att bada i) och på Penghu-öarna som har bra strandliv annars, där blåser det ca 15 m/s. Alltså det går att hitta badställen, men åk inte till Taiwan för solsemester. Vi hade en mysig stund på en strand i Kenting, men det var ganska mycket turister där. De kinesiska turisterna gör dock inte samma sak som vi på stränderna, de går runt, plockar stenar och tar kort. Så jag gissar att man kan bli lite lätt uttittad om man lägger sig och solar mitt i smeten, som västerlänning blir man uttittad redan som det är. Vi valde en lite mer avskild plats, lite pga att vi inte hade något parasoll eller ville hyra ett bland alla turister (som uppenbarligen inte vill sola) så vi fick knö in oss i nån himla buske för att få lite skugga. Ett eget parasoll är ett hett tips alltså. Vi försökte också bada på östkusten när vi körde bil där, men vi fick typ stå och hålla i varandra medan den ena doppade sig för att inte dras iväg i vattnet. Inte att rekommendera. På en del ställen är det iordninggjort för att man ska bada, vi hittade något på östkusten (dock stängt och igenbommat pga inte säsong, men också för att en tyfon förstört hela stranden och stora delar av anläggningen) och såg ett annat i Longdong där vi klättrade. På båda ställena skulle man betala entréavgift.

 
Surfing. Men ja, vi surfade ju, då får man vara i vattnet! Vi surfade på ett ställe som heter Jia le shui (Jelly-shwey trodde jag det hette...)och ligger på östra sidan på den allra sydligaste spetsen på ön. Vi bokade alltihopa med Island Rythm Tour, som vi tycker skötte det fantastiskt bra. De ordnade boende, skjutsade oss till surf, mat och annat kul, vi fick hyra utrustning av dem och den ena guiden håller också surflektioner, tur för oss! Rekommenderar verkligen dem.

Klättring. Det bästa stället för klättring i Taiwan är Longdong på den allra nordligaste spetsen av ön, ca 1,5-2 timmar från Taipei. Om man vi klättra mycket rekommenderas alltså alltså man hittar något boende i närheten, det finns en del klätterhostels i närheten såklart, kolla på någon av hotell- och hostelsajterna. Det finns jättemycket bra info i föraren som man köper här.

Att göra - små utflykter i Taipei.
Yingge pottery street. Ett kvarter med bara en massa porslinsbutiker. Vi ville gärna köpa med oss matskålar hem så det passade perfekt för oss att åka hit. Det finns också tekannor, tebord, stenlejon och annat köksbös. Det går ingen tunnelbana hit än (Hsiao-Wei jobbar med miljökonsekvensbeskrivningen för den just nu, heja!) men man kan åka tåg.

 
Computer market. Två hela byggnader med bara teknik! Vi hann bara kolla i det ena och valde såklart det minst spexiga, titta i det nyaste om du åker dit (man ser vilket som är nyast).

Eastern District. Det är ett stort område som räknas hit, nästan hela östra Taipei som utvecklats snabbt de senaste decennierna (till skillnad från västra Taipei som är mycket äldre), men det jag syftar på är den hipstrigaste delen. Ungdomligt och roliga butiker men ganska dyrt pga hög hyra. Här köpte jag mina dinosaurieörhängen till exempel, och så finns det också kaféer och mat i området.

Memorial Parks. Vi besökte ju Chiang Kai-Shek och Sun Yat-Sen, tyvärr var det inte så mycket öppet och ganska regnigt när vi var där. Annars är det nog fint att vara där och softa lite, men nu fanns det ju ingenstans att sitta pga blött. Det roliga är väl att det är så annorlunda från hemma, så här stora memorials bygger vi ju aldrig i Sverige.

 
Hot springs i Beitou. Det finns hela hotell här, men vi var bara här en förmiddag och kikade på den gamla svavelgruvan samt badade ett fotbad en stund. Det fanns många skyltar att läsa på och var riktigt mysigt att chilla med fötterna i 42 grader varmt vatten.

Tempel, t ex Long Shan i Taipei. Fint att se hur det ser ut, men mysko att gå där inne och fota när folk utövar sin religion. Å andra sidan så kan man ju gå in i de stora kyrkorna i Sydeuropa också, men jag kände mig väldigt exotifierande när vi var där.

Så, det var det, puh!

Taiwan: Yushan, ett högt berg!

Det sista äventyret vi gjorde i Taiwan var att bestiga öns högsta berg. Två dagar innan vi stod på toppen ägnade vi eftermiddagen till att packa för att på kvällen åka till Changhua, där Hsiao-Weis föräldrar bor. Det tar 2-3 timmar att köra så vi åkte redan vid fem för att hinna äta på vägen. Dagen efter gick vi upp strax innan fem för att köra till berget. Vandringen börjar på 3600 meters höjd, så dit upp var vi ju tvugna att köra bil.

Ungefär vid halv tio stod vi vid stigens början med kängor och ryggsäckar på. Dags att börja gå!

På ganska många ställen var stigen så här ↑↑ smal och berget så här ↑ brant nedanför.

Gå gå gå, fota, kolla karta, gå gå gå.
 Efter en 5 timmars vandring, en lunch och två fikapauser kom vi fram till lodgen där vi skulle bo. Där vi började gå var det lagom med t-shirt och här uppe var det lagom med dunjacka. Klockan 17 var det middag (inte så värst god) och vid 18 fick man lägga sig eftersom vi skulle börja gå upp mot toppen ca mitt i natten.

Efter ca världens sämsta "natt" ringde klockorna vid nolltvå. Vi åt frukost (inte heller någon hit, samt att jag började känna av vätskebrist och mådde rätt så illa gjorde att jag inte åt så värst mycket mat) och började gå klockan tre. Det var helt kolsvart så det var pannlampa på. När illamåendet släppte (resorb och frisk luft gjorde susen) var det riktigt mysigt att gå. Det gäller att inte klättra för fort på så här hög höjd, tar krafterna slut så måste man liksom vända, och att gå på så smala stigar i brant miljö när man är för trött är så klart en säkerhetsrisk. Trots det, och trots att vi hade en mänsklig löparklocka i form av Jen-Lou med oss så gick vi en hel timme snabbare än planerat. Så istället för att komma till toppen lagom till soluppgången fick vi vänta i mörkret en timme. Men det gick bra, även om det var kallt. Bilden är tagen från toppen ner mot stigen, eftersom det är så brant har de monterat kedjor på berget så att man kan hålla i sig.

Sedan kom solen (och molnen) äntligen fram och de andra bergsbestigarna kom upp på toppen. Trots att man behöver tillstånd för att gå till toppen och det är ett begränsat antal tillstånd som delas ut varje dag (ca 45 eller något), så var det så här trångt här uppe. Alla går ju upp vid samma tid för att ha störst chans att se någon utsikt, det är nämligen oftast moln här uppe, och framför allt på eftermiddagen. "Vi är ju i en molnfabrik!" sa Ingemar.

Dags för uppställning, många kort blir det. Observera kallt!

Sedan var det alltså bara att börja gå neråt igen. På lodgen stannade vi och fick second breakfast (i form av nudelsoppa såklart, inte heller min favorit, alltså jag hade ett jobbigt matdygn här) och sedan gick vi hela vägen till bilen. Skönt med nedför, att det blev varmare och varmare hela tiden, men trött i låren och jag fick tydligen en skoskavsblåsa på vristen?

Tre tips till någon annan som vill gå upp på det här höga berget:
- ta med sittunderlag och termos med hetvatten att ha på toppen
- öronproppar och sovmask rekommenderas starkt då folk var uppe och pratade samt lös en i ögonen med pannlampor från helvetet hela natten på lodgen.
- mycket choklad nötter eller vad som helst annat du är van att äta.

Det var våra dagar på Yushan, nu tar vi fredag tycker jag. Själv ska jag fira för jag har fått jobb idag! Ett riktigt jobb, om miljö och allt! Det är ett vikariat på Lerums kommun, men vi tar mer om det sen när jag börjar, och det är inte förrän i januari.

Taiwan: saker man kan äta

Idag ska ni få se vad man kan äta i Taiwan, förutom på night markets. Det kan hända att jag mest har fotat frukt, juice och annan dryck. Men vi börjar maten. Först och främst: det är fruktansvärt billigt att äta ute, vanligtvis äter en person för 100-200 NT$ som motsvarar 25-50 kr. På större och finare restauranger är det lite dyrare, men som jag skrev tidigare åt vi fyra personer för 400-500 kr på Taiwans enda Michelinrestaurang. Till bilden ↑ I kuststäderna så har de såklart ett stort utbud av seafood. Här blev vi inkastade i en restaurang där man väljer några rätter (varje rätt kostar 100 NT$ som ni ser) och äter med ris till. Vi tog en fisk (oklart vilken sort det var), grönsaker och grillad squid. Det var krabbsäsong när vi var där men eftersom Ingemar inte tål skaldjur (alltså mitt livs förbannelse) och man ofta delar på rätterna så åt inte heller jag så mycket skaldjur.

Vi åt ganska mycket traditionell mat där man just äter ris och flera smårätter. Man får liksom en meny på en papperslapp där man fyller i bordsnummer och sätter en etta efter varje rätt man vill beställa in till bordet. En väldigt vanlig variant är att man beställer ris med lite slajmig sås med hackat kött eller kyckling och så några små rätter utöver det. Kanske ett ägg, bambuskott och tofu. Det här är grönsaker. Det finns nästan alltid någon rätt med ångade grönsaker, och ofta är det kött på grönsakerna (???).

En annan vanlig rätt är soppa och framför allt beef noodle soup. Vi åt den flera gånger men den första var absolut bäst. Det var den minsta och smutsigaste lilla "restaurangen" vi kunde hitta (mest ett hål i väggen) och damen som jobbade där pratade noll (0) engelska.

Till sist på middagsfronten så är andra delar av det Asiatiska köket både vanligt och bra i Taiwan. De andra jag hängde med (alltså Ingemar, Jonas och surfguiderna bl a) åt sashimi några gånger, vi åt ramen, andra japanska nudlar och koreansk bibimbap. Och jag kan inte helle fatta det, men jag har inga bilder på Stinky tofu! Vi åt det iofs bara en gång, men det är väldigt traditionell Taiwanesisk mat så det hade varit kul att visa. Det är i alla fall lätt fermenterad tofu som man sedan friterar. Det säljs ofta på night markets och gör verkligen skäl för sitt namn, det st-i-nker. Men var helt okej gott, man har på lite chili och vitlök och det är lite frasigt på utsidan och mjukt på insidan.

Frukost! Det här åt vi nästan varje dag, också på restaurang eller som take out. Det heter DanBing och frukostkocken börjar med att steka exempelvis majs eller kål eller bacon och kanske lite ost på det, och så steker man ett ägg, antingen på grönsakerna eller brevid. Sen lägger de på ett tunt bröd, typ en tortilla fast tunnare och mjukare, och trycker fast i ägget. Rulla ihop med grönsakerna i, dela och så kan man ha lite slajmsojasås på. Till drack vi mest kallt milktea (saknar!), och Ingemar tog ibland sojamjölk. Ibland kunde man också få toast med kokosgojs eller chokladpålägg på. Eftersom middagarna kunde vara lite olika, ibland jättekonstig och inte alls god mat, så var det skönt att ha hittat någon frukost som vi gillade i alla fall.

Frukt och annat snacks. Taiwan är självförsörjande på nästan all mat, utom typ nöt, lamm och vete. All frukt är alltså från ön (okej inte vindruvor från Kalifornien eller äpplen från Japan, men det andra) och vad som finns varierar därför med säsongerna. Eller det gör det ju alltid, men det blir väldigt tydligt när landet inte importerar så mycket. Till exempel fanns det ingen mango, för mangosäsongen var slut. Lite synd, men det var säsong för passionsfrukt (<3<3<3), tangeriner (bilden, smakar som clementin fast inte lika söt och är stor som en apelsin), drakfrukt på en del ställen (sån där rosa, obs mycket godare i Taiwan än i Sverige) och custard apple (gif:en). Custard apple var väldigt spännande och sött och gott. När man bryter den så lossnar bullarna i skalet från varandra och på varje bulle sitter det en vit triangel av fruktkött med en kärna i. De knasiga mustachnötterna heter Ling Jiao, vi åt dem bara en gång men var ganska goda. Fast de är ingen vanlig frukt, det är frukten på en vattenväxt, och innan man äter dem så kokar man dem.

Till det bästa: Juice och fruktte. Resans bästa upptäckt var helt klart fruktte, grönt iste med lite fruktjuice i, ofta passion och ananas, men den godaste jag drack var med tangerin, guava, äpple och passion. Det blir liksom sött från frukten (och från socker...) men också lite beska från teet, helt perfekt kombo. Ganska ofta drack vi också bara fruktjuice, den godaste jag drack var en med kiwi. På den nedre bilden har vi fått bara mixad ananas och is med ananas och passion uppepå. Rätt nice. På bilden på Ingemar ser ni också en brun boll i sugröret, det är takiokabär (bollar gjorda av takiokastärkelse), samma som man har i bubbletea (alltså milktea med takiokabär). Sådär tycker jag, men Ingemar gillade. Observera också den knallrosa juicen, det är drakfrukt såklart.

Det var det! Det jag saknar mest är frukosten, fruittea och all frukt. Och night market-mat.
Puss och hej!

Taiwan: Night Market x2

De flesta städerna i Taiwan har en eller flera sådana här night markets, ofta bestående av en gata eller ett kvarter fullt med mat-, spel- och försäljningsstånd, och som då öppnar på kvällen. Framför allt så går man omkring och köper olika sorters mat, mest plockmat där man antingen köper en litenliten portion och äter själv eller en hel kartong som man delar med sina kompisar.

Vi var på flera olika night markets, till exempel låg hotellet vi bodde på i Kaoshiung bara ett kvarter från en stor nattmarknad där vi passade på att äta middag båda kvällarna vi var där. Bilderna kommer dock från Kenting, där vi var med surfguiderna, och Feng Chia Night Market, där vi var med Jonas och Hsiao-Wei och hennes föräldrar. (Observera solbränd och endast t-shirt.....)

Saker man kan äta. Grillad beef till exempel, vår guide köpte sånna här och jag smakade. Och det var så sjuuukt jäkla goda små köttbitar, gissa om han skrattade åt vegetarianen då... Min favorit för kvällen blev friterad blandad svamp (bilden under), ca allt som är friterat är ju gott.

På nattmarknaden i Kenting tröttnade Ingemar på att bara äta smårätter så till slut satte vi oss vid ett stånd som hade bord och bänkar och Ingemar beställde nudlar och köttbit. Den här varianten där man får in sin rätt i en stekhet panna är tydligen ganska vanlig här. Vi åt det en gång senare också och det var lite spännande, men då fick vi inte så bra kött, så det drog såklart ner betyget. Men det var också jättebillig så det kanske man kunde förvänta sig. På den nedersta bilden är det en sorts våffla kanske man kan säga, med någon gräddfyllning i, samt kokosmjölk. I take-awaymugg såklart.

I Feng Chia testade vi fisk med fiskströssel (torkad och sedan hyvlad fisk, inte nice), och nån sorts squid (lite mer nice).

Nu i efterhand ångrar jag lite att jag inte testade mer knäppa grejer, tex riskorv med korv i. Det ska jag komma ihåg till nästa resa jag gör. Okej, imorgon blir det mer mat vi åt i Taiwan, sen är det inte så mycket kvar från resan förutom en reseguide. Ha det fint, pusshej!

Taiwan: utflykt till Sun Link Park

En lördag i Taiwan så åkte jag och Ingemar, Jonas och Hsiao-Wei och hennes föräldrar en bit upp i bergen för att vandra i Sun Link Park och kolla på lite vattenfall och så där.

Skogen i Taiwan är ju inte riktigt som skogen hemma, den är tät och det finns farliga ormar i den, så i de naturområdena vi besökte var det liksom iordninggjorda stigar och trappor och broar överallt. Kolla föresten gulliga papperskorgar! De föreställer bambuskott.

Vid en första anblick känns det som att naturen är mer exploaterad i Taiwan eftersom stigarna är iordninggjorda den sammanlagda påverkan kanske inte är så stor egentligen jämfört med i Sverige. Här är ju turismen lite mer gles men mer utspridd, i Taiwan är den mer koncentrerad vilket lämnar större områden fria från turism. Turismen ser också helt annorlunda ut i Taiwan eftersom landet är mycket mer tätbefolkan än Sverige.

Om naturturismen inte skulle vara så reglerad (på en del stigar var det förbjudet att röka och till vissa områden, som Yushan till exempel, behöver man tillstånd för att besöka) så skulle naturen slitas bra mycket mer. Just när vi var i Sun Link Park så stod det liksom 20 turistbussar parkerade på rad, trots att det var lågsäsong (vet dock inte om alla var fulla).

Till sist så förändras ju naturen mycket mer och snabbare i Taiwan än i Sverige eftersom det kommer in tyfoner med starka vindar och mycket regn varje år. Dessa, och särskilt i kombination med branta berg kan "förstöra" så himla mycket. I Sun Link Park höll de på att reparera en del gångvägar längs med sluttningar som blivit bortspolade i ett jordskred och när vi körde bil längs med östkusten var det flera turistmål som var förstörda sedan en tyfon i augusti. En hel strand var till exempel bortspolad.

Så allt som allt tycker jag att det är bra att naturområdena är så pass reglerade som de är, även om det tar bort en del vildmarkskänsla.