Miljövänligare jul

Jag älskar julen och vill såklart fira så hårt det bara går. Men allt vårt firande ger ju såklart ett avtryck på miljön, så här är några tips för att julmysa lite mer miljövänligt.

Till att börja med så är maten en stor klimatbov i vårt samhälle, och inte minst på julbordet som i huvudsak består av kött. Därför är det dags att vi byter ut ett par rätter mot vegetariska godingar istället. Några idéer på hur man kan göra kommer här.

• Behöver familjen verkligen äta alla sorters kött eller räcker det med några få favoriter? Min favvo är skinka. Utom den, sillen och någon laxbit är jag inte intresserad av något mer kött.
• Två vegetariska rätter man kan ha med på julbordet är brysselkålsgratäng med rökt tofu samt grönkålspaj med mycket senap (senap = juligt). Snabb genomgång för hur jag gjorde den finns här.
• Skippa ålen! Denna fina fisken är superutrotningshotad och det borde vara totalförbjudet att fiska den.
• Testa att byta ut en del av grädden och smöret till växtbaserade produkter istället. Sojagrädde smakar inte så annorlunda, och om man är väldigt rädd för smakändringar kan man ju ta hälften kogrädde och hälften havregrädde till exempel. Testa på Janssonen till exempel. Visserligen ett litet steg, men många bäckar små. Tänk om alla gjorde så här.
• Ät upp resterna. Har man väl producerat så här mycket mat (och kött i synnerhet) så får man bannemej inte slänga den.

Gran hör ju julen till, men välj den miljöbästa! De bästa är svenska rödgranar (de vanliga som växer i skogen, fast de som ska bli julgranar odlas) och i år är det första gången det finns KRAV-märkta sådana. Så fråga efter det och annars efter en ekologisk. Om man bor i Stockholm eller Göteborg kan man beställa hem KRAV-märkta granar från Smålandsgran. Plastgran går fetbort! Läs mer om hur du väljer rätt gran här.

Julbelysning och tända ljus är också mycket viktigt för att sätta stämningen i adventsmörkret. När det kommer till elektrisk belysning så är det LED-lampor som är bäst (energisnåla och innehåller inget kvicksilver). Byt ut alla gamla glödlampor så snart det går helt enkelt. Det är också viktigt att släcka adventsstjärnor och -ljusstakar under dagen när de inte syns och under natten när ingen tittar på dem. Med en timer så blir det alltid rätt. Och kom ihåg att energibesparingen blir mindre om man ökar på med fler lampor, även om energiförbrukning är lägre per LED-lampa. När det gäller värmeljus så finns det svanenmärkta värmeljus där koppen av aluminium har bytts ut mot en refillkopp i plast eller glas. Välj stearin och undvik paraffin.

Ytterligare en stämningshöjare är julpynt. Ingen personlig favorit riktigt, men visst har jag kulor i granen och några hyacinter som luktar gott. Och adventstjärnor och glöggmuggar och pepparkaksformer och andra prylar som känns mer eller mindre nödvändiga under julen. Här är mitt bästa tips i alla fall att "leta" på loppisar, under december månad finns det nämligen drösvis med pynt och adventljusstakar. Det mesta av mina julgrejer har jag faktiskt köpt begagnat, det var bara i år som jag fick ett ryck och köpte nya turkosa julgranskulor.

Och så kan vi ju inte undvika att prata om julklappar. Jag tror verkligen att de flesta julklappar som köps ändå skulle köpts, alltså att det är prylar som man mer eller mindre behöver. Därför blir det ju också lite fånigt med julklappar till varandra när man är vuxna. Man ger ju i princip bort sin inköpslista till släkten, och så är det inte ens säkert att man får exakt rätt och så vidare. Mitt bästa julklappstips är därför att självklart köpa färre klappar, i Ingemars familj kör vi Secret Santa. Vi lottar om vem man ska köpa en julklapp till för 300 kr, och de andra köper man inget till. När det gäller vad man ska köpa så tycker jag att det är viktigt att man bara köper sådant som man vet kommer till användning och att kanske lämna med kvittot direkt, så att det går att byta. Och så klart att man kan köpa rädda världenjulklappar från Röda Korset, UNICEF, Plan, ActionAid, Naturskyddsföreningen eller WWF.

Sammanfattningsvis:
- Mindre kött, släng ingen mat, skippa ålen!
- Välj en ekologisk rödgran.
- LED-lampor, timer och inte för många lampor.
- Svanenmärkta stearinljus.
- Färre och snällare julklappar.

Okej, ha en fin jul och var snälla mot varandra och mot miljön. Pusshej!

Julgranen

I fredags köpte jag en julgran, ja ni har ju redan sett några sneakpeaks men nu har jag och Ingemar klätt den också. Det jag tänkte skriva nu när folk börjar ta in gran är några tips om hur man väljer en så miljöbra gran som möjligt.

▴ En levande gran är bättre än en plastgran med tanke på klimatet, nästan oavsett hur många gånger plastisen återanvänds.
▴ Många julgranar har transporterats långt och många har odlats med bekämpningsmedel och konstgödsel. Detta året tycker jag att du ska fråga hur och var granen odlats. Från och med i år finns det dessutom KRAV-märkta granar, i Göteborg säljs de bl a vid ICA Munkebäck och vid ICA Maxi i Högsbo. Om man bor i gbg eller Stockholm kan man också beställa KRAV-granar från Smålandsgran, med hemleverans och allt. Toppen om man inte kan gå och köpa en ca 100 meter från porten.
▴ Om du inte hittar några kravmärkta så fråga om de är ekologiska, och om det inte finns några ekogranar att få tag på så brukar rödgranar vara mindre besprutade än kungsgranar. Dessutom luktar rödgranar mer, men kungsgranar är lite snällare mot allergiker. Rödgran är de gamla vanliga som växer i skogen, kungsgranar är lite blekare liksom, har tjockare barr och ser mer ut som en disneygran.

Mot pyntet.

I våran gran sitter mest gamla grejer. De röda kulorna och äpplena är farmor och farfars gamla.

Julgransljusen är också från farmor, kolla vilken fin kartong de ligger i. Tyvärr så tror jag inte att det är särskilt klimatsmart att ha den här gamla ljusslingan utan det vore nog mer energieffektivt att byta ut till en ledslinga. Det här är nog enda nackdelen jag stött på med att gilla gamla grejer mer än nya. Girlangen av nypon gjorde jag ju förra hösten som ni kanske kommer ihåg?

Sen kunde jag inte låta bli att fylla på med några fler kulor i andra färger. Dessa var från förra säsongen på Indiska och därför halva priset. Och lila och turkos är ju mina favoritfärger.

Och så här fin är den när den är klädd och klar. Vi har visst ingen stjärna, men det får vänta tills jag hittar en fin och helst begagnad sådan.

Okej, lycka till i eran granjakt nu då. Pusshej!

Putsat loppisfynd och svanenmärkta värmeljus

I onsdags var ju jag och Frida på Orust för att pratar lite med det företaget vi hjälper med deras MLS. På väg från bussen till hamnen gick vi förbi två loppisar och Frida ba "det lär ju finnas fyndmöjligheter här". Så innan vi åkte hem igen kikade vi in i den öppna av de två. De här gulliga ljuslyktorna stod på ett stort bord med julgrejer precis när man kom in, med en lapp som sa "3 delar, 10 kr". Exakt så här ska det vara på loppis tycker jag. De fick helt enkelt följa med hem


Jag började med att putsa upp dem och då blev de ju ännu finare. När jag googlade var äppelcidervinäger det första jag stötte på, så det använde jag tillsammans med en svamp och gnuggade. Det finns kanske bättre sätt, mina blev ju inte helt perfekta utan det är en del fläckar kvar. Men 1) orka 2) det är också ganska fint att de inte är perfekta. Efter det tog jag en bit bomullstyg och gnuggade dem så att de blev riktigt glansiga.

Dags för ljus! Då vanliga värmeljus sitter i en kopp av aluminium så är de inte särskilt miljövänliga eftersom det krävs sinnessjuka mängder energi för att utvinna aluminium. Det är också därför det är så viktigt att fortsätta återvinna aluminium (när man använder återvunnet aluminiumn sparar man hela 95 % av den energi som går åt för att istället nyproducera samma produkt), trots att de inte längre ska slängas bland metallförpackningar. Nu är det istället kommunerna som ansvarar för återvinningen av dem, i Göteborg ska de till metallåtervinningen på återvinningscentralerna. Man ska fortfarande ta loss vekehållaren eftersom det är en annan metall än koppen.
Om man vill slippa köra ljuskoppar till återvinningen kan man istället köpa koppar i plast eller glas samt lösa refilljus. Koppen används alltså många gånger, vilket alltid är bra ur miljösynpunkt.

Dessa två sorterna kommer från Indiska (i plast, vänster) och Clas Olsson (i glas, höger). Som ni ser har de i glas en väldigt tjock botten som gör att de inte passar så bra i grunda lyktor, men de passar ju bra i till exempel en snöglob. Och så går de verkligen sönder om man tappar dem i golvet, jag testade (OBS lurig förpackning). De verkar dock vara lite lättare att rengöra inför nästa ljus.

När det gäller själva stearinet så är det just stearin som är mest miljövänligt jämfört med parrafin som ju är en fossil oljeprodukt. Stearin kommer från vegetabiliskt och animaliskt fett, så om man är vegan vill man nog kolla upp detta lite mer noggrant, det kanske finns ljus med Vegan-märkning? Stearin kan också komma från palmolja, vilket inte heller är så käckt eftersom det skövlas regnskog för att ge plats åt palmoljeplantage. Men, dessa svanenmärkta från Clas Olsson och Indiska är fria från palmolja och alltså de bästa att använda sig av.

Nu tar vi väl fredag då!

Ps. Det tar längre tid att skriva reseguide än vad jag trodde.

Styre åt folket!

I somras blev ju min gamla älsklingscykel stulen (RIP), och sedan dess har jag cyklat på min gamlagamla cykel, som jag växte ur i högstadiet. Alltså inte så mycket cykling över huvudtaget. Därför fick jag en ny fin i examenspresent av mamma och pappa. Först hade jag tänkt välja en gammal, för att de är fräcka och för att spara på den lelle jorden, men när jag följde med Ingemar (som också är i köpartagen alltså) till cykelaffären och provcyklade världens lättaste så tänkte jag att det ändå är värt det. Jag cyklar ju nästan varje dag och då måste man trivas och orka med sin cyklis, och den här jag testade kändes hur lätt som helst att cykla på. Lätt, bra bromsar och rejäl cykelkorg. Den är dessutom i verkligt bra kvalitet så bara ingen jäveljävel snor den så kan jag ha kvar den 4-ever. Rejält lås köpte jag också.

Modellen är en Skeppshult Favorit, i "herrmodell" och färgen grönskande ceder och jag bara älskar den. Man sitter som en boss, högt upp och det går lätt som en plätt att trampa nästan jämt!

Vi tar en liten lista på det med tycker jag, topp tre grejer med att cykelpendla (förutom att det är så klart är bra för miljön, men det vet ni ju redan):

1. Det är oftast kul! När det är fint väder och man till exempel känner att snart är det vår, eller sommar eller höst eller jul. För ja, i Göteborg kan man ju cykla utan minsta lilla problem så här års ocksa (vilket i och för sig är synd, jag älskar ju snö). Och ja, man känner sig duktig också!
2. Det går snabbt. Självklart beroende på vart man bor, men både där jag bodde förut och där jag bor nu så är det överlägset snabbast att ta sig med cykel när man ska till centrum. Spårvagnarna korkar ihop sig med bilarna.
3. Man får kondition varje dag och hinner vakna och få frisk luft på väg till skolan eller jobbet.

Mitt nya jobb som jag ska börja på i januari ligger i Lerum, well det är på Lerums kommun, så då tänkte jag att jag ska cykla till centralen (som sagt, det är det snabbaste sättet) och ta tåget till Lerum. Vi får se hur det känns men jag hoppas att det ska funka. Är det någon av er som cyklar?

Om att flyga

I samband med att jag berättar att jag är miljövetare så händer det då och då att den jag berättar för liksom vill ha min förlåtelse för deras miljödåliga beteende "ja alltså vi har en bil, men vi kör den inte så ofta, nästan bara mellan Göteborg och Malmö när vi ska hälsa på..." (Mm, där det går utmärkt att åka tåg.) Så kan det också låta när det gäller att flyga, så hur ska jag nu ta mig ur knipan som uppstår när fröken miljövetare har flugit till andra sidan jorden och tillbaka? Jag kanske inte kan rättfärdiga vår resa helt och hållet, men jag tänkte i alla fall skriva hur jag och Ingemar tänkte inför resan.

För det första var den här resan ingen vanlig semesterresa, utan syftet var att hälsa på familj vilket gjorde att vi inte riktigt kunde välja resmål själva. Hade det inte varit för det, utan att vi bara var ute efter vilken vanlig semester som helst hade jag förespråkat att resa i Europa, dit man kan ta sig med tåg. När det väl var bestämt att vi skulle åka så passade vi också på att stanna där länge för att liksom maximera nyttan av flyget.

För det andra så planerade vi resan långt i förväg och eftersom vi visste att vi skulle resa nu i höst så tog vi det väldigt lugnt i sommras. Vi gjorde inga långa resor utan höll oss i segelbåten hela regnesommaren.

Det går förstås inte att förbjuda alla resor med flyg och det är inte heller upp till mig att säga vilka som är okej eller inte. Flyg möjliggör resor som skapar en ovärdelig förståelse för andra människor och kulturer och ger så viktiga individuella erfarenheter. Däremot så finns det en gräns för hur mycket CO2 vi kan släppa ut per år och person och när man överskrider sin gräns så betyder det att man tar av någon annans CO2-konto. Då är det så himla orättvist att vi som redan har allt dessutom drar på Thailandssemester var och vartannat år.

"Inte upp till mig att döma" till trots, här är de flygresorna jag tycker mest illa om och dom kommer jag aldrig att rättfärdiga.
1. Göteborg-Stockholm. Varför finns dessa ens? Jag kan inte för mitt liv förstå varför man väljer att flyga den här sträckan, det kan inte vara smidigare eller snabbare än tåget? Andra inrikesresor får också hänga med här, med ett halvt litet undantag för Norrland eftersom tågtrafiken inte fungerar tillräckligt bra i hela landet.
2. Weekends i Europa. Låter så härligt och glammigt att åka en helg till London/Paris/Rom/Berlin, under våren när man inte riktigt kan sitta på uteserveringarna i Sverige än. Och det kostar ju nästan ingenting! Kräks pga sånt himla slöseri med resurser. Weekenda lite närmare så går det att åka tåg eller buss istället, till exempel till Köpenhamn, det vill jag göra.
3. Medelålders med utflugna barn som ba "nu kan vi resa hur mycket vi vill" och flyger på flera utomlandssemestrar varje år. Fattar ni ingenting eller? Byebye jorden om ni ska hålla på så här.

Bonus. Med hjälp av skattepengar så subventioners flyget så att det ska bli billigare att flyga (!!!!????). Förutom att det är miljödåligt rakt åt helvete så stöttas en aktivitet som, trots subventionerna, bara kan utnyttjas av en begränsad del av samhället (rikingar alltså).

Hopp, nu är vi i alla fall hemma och jag har så mycket att visa från resan. Den närmsta veckan kommer ni få se lite från surfveckan, night markets, att bestiga berg, mat, knäppa grejer och till sist en reseguide för Taiwan. Men först måste jag göra plats för fotona på min hårddisk, puss och hej!

Hur man bekämpar klimatförändringar och en ny favorit på Instagram

Idag kommer två tips om miljö på internet, håll till godo.

Tips #1 är en artikel i the guardian. De frågar tio ledare på klimatområdet om deras tre bästa tips för vanligt folk to fight climate change. Jag gillade artikeln för att alla tipsen var så olika och olika ambitiösa. Allt från att torka tvätten ute när det blåser till att åka till Paris under klimattoppmötet i december.

Tips #2 är ett instatips. Och bloggtips med för den delen. Det är @norrfridseija som jag blivit väldigt inspirerad av på senaste tiden. Hon bor på en gård i Klovsta utanför Sollefteå och är bonde och självhushållare. I helgen snickrade de ihop en köksö av saker som redan fanns på gården, andra gånger plockar de upp två ton potatis och ibland är det bara fina bilder på huset och kossorna. Jag gillar Eijas instagram bäst för att hon fångar så fina ögonblick och laddar upp mindre väsäntliga projekt som inte hamnar på bloggen. Och de är väldigt fint redigerade.

Bonus:
På Sluta snacka - börja greenhacka så var Klara Zimmergren med och pratade lite om miljö. Efter hennes snack fick hon några frågor från arrangören, bland annat "Vad är det dags att sluta snacka om och börja greenhacka?". Jag ska väl inte säga direkt att ingen annan säger vad Klara svarade, men på något sätt blev det så rakt på sak som det aldrig annars blir.
-Sluta äta kött.

Okej,hadetfint,pusshej!

Om en tråkig fröken

Mmm ja det kan hända att jag tar det lite väl personligt när människor hatar på och har förutfattade (osanna) meningar om vegetarisk mat, men jag kan bara inte hålla mig.

Jag har börjat vickariera på förskola och nästan alla dagar äter jag pedagogisk lunch. På måndagar får alla barn (och vuxna såklart) vegetariskt och denna måndagen jag ska berätta om åt jag med några barn 3-6 år och en annan lärare ~45 år.

Vi sätter oss och läraren börjar med att ursäkta maten för mig.
-Vi får se hur det blir, det kanske inte är så mycket... Pasta och någon linsgryta..
Mycket skeptisk min. -Brukar inte vara så mycket på måndagar, det är ju vegetariskt.

Maten visar sig vara pasta och klassisk vit skinksås, men röda linser istället för skinka. Och mycket pizzakrydda. Absolut inte sämre än skinksåsen vi fick varje vecka på högstadiet.

Något barn utropar att det luktar pizza och succén är given. Någon annan säger innan vi börjar äta att linsgryta är dennes favoritmat. Jag blir så klart oerhört lycklig och när jag säger att det är min favorit också så fattar läraren att jag inte har något problem med vegmat.

Hon är fortsatt skeptisk men går över till prata om att det alltid är lite mat på förskolan. -Det är bara beräknat 2 dl pasta per portion...
Här tänker jag så här. Självklart är det bra om barnen äter så varierat och så "fullständigt" som möjligt, men inga förskolor som jag varit på hetsar barnen att äta någon mat, de äter själva och får välja själva vad de vill äta. Resultatet är att vissa barn äter bara pasta och potatis, någon äter bara fiskt, en del äter bara ärtor och morötter, någon äter absolut inte grönsaker och några barn älskar all mat. Då är det ju bättre att ta i lite, hellre laga lite mer pasta än vad som är beräknat för en "normal" barnportion. Kidsen är ju under fem år, det klart att ingen gillar allt. Men det hör inte till problemet med den här läraren.

Tillbaka till linsgrytan. Alla barn utom en eller två gillade den, all mat tog slut helt och hållet, när pastan tog slut så slevade jag upp bara sås till barnen, tills faten var renslickade. -Mera sås!

Läraren erkände också att maten var okej men historien tar inte riktigt slut än. När ett av barnen (Merasås-barnet) skulle hämtas så frågade föräldern hur det hade gått med maten idag. Läraren börjar direkt med -Nja, det var vegetariskt så det var väl sådär idag...
Eftersom jag hörde och höll inte alls med kunde jag inte låta bli att säga att nä, de åt upp exakt allt som fanns och att de tyckte det var jättegott.

Inte nog med de förutfattade meningarna innan lunchen, men efteråt när de blivit helt motbevisade, så fortsätter läraren att hävda att ingen tyckte om det, för föräldrarna till och med. Fastän det var helt och hållet ljug. Alltså jag fattar att det inte var meningen att vara ljug, men när man säger tvärt emot sanningen ("nej åt inge vidare" vs "slickade faten") så är det ljug.

Alltså så himla tråkigt att kidsen har en sådan lärare, barnen kommer att få vegetarisk mat i skolan varje vecka i liksom över tio år till (absolut minst...). Synd då att sätta upp dessa föreställningar för barnen innan de ens fyllt sex år.

Sedan vet man ju inte, den här läraren kanske hade en jobbig dag eller en tung arbetssituation och inte orkar vara positiv hela tiden.

Jag har skrivit om varför vi behöver äta mindre kött och hur jag tänker kring vegmat tidigare, läs gärna!

Maten på bilderna är
pyttipanna på rester,
potatissallad med halloumi,
sojafärssås och
augustisoppa.

Pusshej!

Miljöbloggen och ringblommsolja

Jag skrev ju härom dagen att alla måste läsa Evelinas blogg, och här kommer mer inspiration från henne.

Jag har har ju nämligen ambitionen om att det här ska vara en miljöblogg - det är mitt största intresse och det jag är bäst på. Jag vet också precis hur jag ska nisha in mig. Det är nämligen så att många andra miljöbloggar jag halkar in på är, säkert jättejätteduktiga och kunniga på området, men så jäääääkla torra. Evelinas är inte, och min ska inte heller vara det. Så nu är min tanke att jag fortsätter att blogga "som vanligt" men att jag alltid har med ett miljöperspektiv på något sätt. För i det mesta jag gör har jag någon fundering på hur mina aktiviteter och val påverkar miljön, då kan jag ju lika gärna skriva om hur jag tänker. Som på uppsats, skriva ut alla resonemang. Nånting har jag ju lärt mig i alla fall! Se där.

Så jag börjar med det nu då.
Jo. Jag har länge varit intresserad av att dra ner på antalet artiklar i mitt badrumsskåp, men samtidigt tycker jag att det är kul och lyxigt med skönhetsprodukter och sånt. Dessutom har både min hud och min hårbotten ju fuckat upp sig rejält så jag måste använda vissa produkter. Men jag försöker i alla fall att ständigt förbättra och minska antalet produkter. Att göra egna produkter tycker jag också är himla trevligt. Det är ofta billigt, pyssligt och miljövänligt eftersom de flesta ingredienser till och med går att äta.

Ringblomssalva är något jag länge hört talas om, att det ska vara läkande och väldigt bra för huden, så jag passade på att se till att odlingen hade mycket ringblommor i år för att kunna göra något eget. Sedan dog inspirationen ut lite, tills jag såg att Evelina hade börjat med sin ringblomsolja som man sedan gör salva av. Jag ska inte kapa Evelinas inlägg helt och hållet, utan in och läs på hennes blogg om hur man gör!

Jag själv har alltså också plockat, torkat och lagt ringblommor i olja som ska få dra sig i ett par veckor nu. Sen ska jag göra ringblomssalva som ska rädda mina torra eksem. Hurra!

Klar!

Igår blev min uppsats godkänd så nu kan jag ta ut min kandidatexamen i miljövetenskap och statsvetenskap! Hurra! Igår firade jag med marrängswisch, idag blir det fest med pluggkompisarna och nästa helg kräftskiva. Tror inte att man kan fira en sån här grej för mycket alltså. Hurra för mig!

Fyra borstar i trä

God morgon! Idag tipsar jag om fyra fina träprodukter att byta upp dig till om du har tröttnat på plast.

Plast är obra på flera sätt, framför allt är det en dålig idé att använda plast ihop med matlagning eftersom plast i kombination med värme släpper ifrån sig hälsoskadliga produkter (som ftalater och bisfenol A som båda är hormonstörande). Förutom att plasten innehåller onyttiga ämnen att få i sig så är det ju också en fossil resurs och bidrar alltså till ökade klimatutsläpp när den förbränns. Så mitt tips idag handlar alltså inte om att slänga din gamla hårborste och köpa en ny, utan om du nu behöver en ny så kan du överväga att köpa i trä istället för plast som man kanske tänker på först. Trä är ju en förnyelsebar resurs och ökar inte klimatutsläppen, innehåller inga konstigheter, är snyggt och känns väldigt lyxigt. En del av produkterna håller också mycket längre än plastvarianten om man bara tar hand om den.

Så om du redan har bytt ut alla teflonpannor och plastmatlådor och det är dags att avancera så kommer här några förslag på produkter att byta till trä.

1. Hårborsten. Så här fina köpte jag och Ingemar för ett tag sedan. Jag som har långt hår använder den med träpiggar för att reda ut trassel och Ingemar använder oftast den med svinhårsborst. Att använda svinhårsborste verkar vara väldigt poppis bland no poo-are eftersom man fördelar hårbottnens serum i längderna med hjälp av borsten. Den är också lite snällare att borsta med om man är håröm då stråna viker sig när det kommer en tova. Jag är i alla fall jättenöjd med träborsten, den har långa piggar som gör det väldigt enkelt att borsta. Och så är de så fina, inget man vill gömma undan direkt.

2. Nagelborste. Okej alla kanske inte ens har en nagelborste, men om man har barn eller gillar att gräva med händerna i jord så kan man verkligen behöva en. Samma sak här, så himla fin att man vill ha den framme jämt.

3. Diskborsten. Sist men inte minst för det är den som helt klart används mest här hemma (tyvärr...). Att diska med den här borsten är såklart ovant först, den är lite tyngre och stråna är mycket mjukare (hästtagel) än på dem jag brukade använda förrut. Men man vänjer sig, den är liksom inte sämre. En sak som jag faktiskt tycker att den är bättre på är att få bort flott från plast, till exempel matlådor. Dessutom håller den mycket längre än en diskborste i plast och igen: mycket snyggare.

Ja, observera att stråna som sagt kommer från djur, så kanske inget för veganer då, förutom hårborsten med träpiggar.

Alla produkterna har jag köpt på Lapland Eco Store men finns säkert att hitta på fler ställen. Och nej, detta är tyvärr inget sammarbete...

Att äta vegetariskt

Jag har ju tidigare skrivit att jag tänkt skriva mer om miljö, lite längre och seriösa inlägg. Jag hann skriva ett inlägg om kött, sen kom livet emellan. Men här kommer en fortsättning på temat inte kött, nämligen om vegetariskt. Här kommer lite pepp, tips och förståelse i er omställning till mer grönt på tallriken!



Till att börja med så tänkte jag visa alla argument jag har för att äta vegetariskt, eller åtminstone mindre kött. Håll i er:
▸ Djuren. Så som vi producerar kött idag är inte okej. Många djur mår väldigt dåligt, bland annat av stress (till exempel kycklingar och hönor, de kan bara komma ihåg 30 individer, och så går de tillsammans med 1000 andra, inte så konstigt att de hackar på varandra) men också rent fysiskt (till exempel om man kastrerar griskultingar utan bedövning). Ägg- och mejeriproduktionen är inte heller särskilt trevlig, och jag försöker dra ner på mjölkprodukter också, men det är svårt.
▸  Klimat, resurser, rättvisa och gmo. Detta är huvudanledningen till att jag slutade äta kött, för att resurserna inte räcker till om alla ska äta så mycket kött som vi gör i västvärlden nu. Jag skrev ju mer om detta i mitt andra inlägg, läs där!
▸ Det finns mer att välja mellan om inte varje mål måste bestå av kött.
▸Det är gott. Alltså stekta grönsaker är den b ä s t a maten jag vet. Eller pasta med tomatsås, eller grönsaksbiffar, och blomkåll, sparris och gröna ärtor. För att inte prata om frukt. Alltså.
▸ Det går snabbt. Eller ja det beror ju alltid på, men det jag tänkte på är att man aldrig behöver oroa sig för att köttet inte är färdigtillagat i mitten, med grönsaker är det skitsamma!
▸ Varje gång det luskas fram en skandal om hästkött i lasagne eller att det finns antibiotikaresistenta bakterier på danskt och tyskt kött i svenska butiker, då känner man bara fan va gött att jag inte är med i den där skiten.

 
Så, vidare till det praktiska. Alltså jag vet att det inte är lätt att över en natt helt och hållet lägga om kosten till vegetariskt. Att vänja sig av med mat som man egentligen tycker är god och helt plötsligt ändra sin vardagsrepertoar med maträtter. Sen står man där på ICA halv sex en tisdag, vrålhungrig och vill bara ha hela affären, inklusive sin snabbaste mat falukorv och mackaroner. Eller bacon. Jag vet precis. Det är därför som jag verkligen rekommenderar att planera maten för en vecka i taget och handla allt på en gång. Då vet man vad man ska äta när man kommer hem på kvällen, recept och ingredienser klara.



Sen så tycker jag också att man ska vara snäll mot sig själv. Lite beroende på av vilka anledningar man vill äta mindre kött så finns det ofta ingen anledning till att säga till sig själv att "jag ska aldrig mer äta kött". Jag har aldrig sagt det till exempel. Ofta när vi äter hemma hos mamma och pappa så smakar jag på köttet också, men nu tycker jag knappt att det är gott länge, i alla fall inte så gott som jag inbillar mig att det ska vara. Inte ens grillat. Sedan så äter jag ju fortfarande sill och makrill, musslor, min last räkor (fast väldigt sällan eftersom den är hotad och Ingemar inte tål skaldjur) och ibland renskav eller annat viltkött. Var snäll mot dig helt enkelt. Min kompis Emma åt inte kött på ett helt år innan hon ens bestämde sig för att bli vegetarian. Förbud tror jag mest är jobbigt.



Med min förståelse för det komplicerade i att äta mindre kött i bakhuvudet så tänkte jag att vi ska slå hål på några myter om vegetariskt. Här kommer tre argument som hörs då och då:
1. Man blir inte mätt/håller sig inte mätt lika länge. Falskt. Precis som i all matlagning så är det viktigt att sätta ihop en måltid där kolhydrater blandas med fett och protein. Mycket protein ökar mättnadskänslan och man bli mindre sötsugen efteråt. Äter man bara pasta med pesto, så kommer man bli hungring och sugen på mer inom en timme, men fyller man på med någon sorts bönor och kanske lite fetaost, så håller man sig mycket bättre. Sen så finns det väl ingen människa som inte är hungrig fem timmar efter lunch. Det är helt normalt och löses genom att äta mellanmål. Så: blanda bra!

2. Det är svårt att laga vegetarisk mat. Falskt. Det kanske är annorlunda, men det är inte svårt. Det som däremot kan vara svårt är komma på vad man ska laga om man inte är van, och det kan jag förstå, men det finns lösningar på det också. Mitt bästa tips är som sagt att veckohandla, så finns allt hemma när man ska börja laga mat och man slipper tänka ut  dagens middag en hungrig eftermiddag på väg hem från jobbet.

3. Det är inte gott. Falskt. Vegetariskt smakar inte kött, verkligen inte, men det finns goda saker som inte är kött, ta chips till exempel! Det finns också god mat som inte är kött, och om du inte tycker det så är det nog så att problemet sitter i huvudet. Att fokusera på det uteblivande köttet och hela tiden jämföra med de saknade smakerna är orimligt. Fokusera bara på det du äter just nu. Annars är det som att jag skulle tänka "inte lika gott som glass" varenda gång jag åt mat, och vara sur för det.



Så, nu är de argumenten förbrukade. Slutligen så måste vi ha en lista med tips. Älskar listor och älskar tips. Lite repetition och lite recept.

• Man kan äta kött ibland, och man kan äta sina favoritkötträtter, man behöver inte förbjuda sig att äta kött för alltid
• Om man tycker det är svårt så köp vegetariskt på restaurang - färdiglagat och klart!
• Om man tycker det är kul att laga mat så finns det oändligt med recept och inspiration på intenetz! Green Kitchen Stories och Jävligt gott är bra!
• Ät protein, fett och kolhydrater i varje mål och ät mellanmål för guds skull!
• Veckohandla
• Om du testar ersättningsprodukter, ge dem mer än en chans och ge dem mycket kärlek, kryddor och olja. Här är mitt noggrant utarbetade recept på sojafärssås till exempel.
• ICA har ju en miljon recept och också en del bra vegetariska. Kolla i appen eller hemsidan. De har dock en tendens att innehålla lite lite protein så släng i lite mer bönor i pastan till exempel, samt krydda ungefär tre gånger så mycket som det står. Men bra och lättillgänglig inspiration.
• Så till sist min egen kategori om mat här på bloggen, som ju innehåller nästan bara vegetariskt.

Okej, så nu kan vi väl alla göra ett litet försök att äta lite mindre kött. Jag kan försöka att äta ännu mindre mjölkprodukter. Så kommer världen att må lite bättre snart. Okej, heja oss!

Den perfekta sojafärssåsen

Efter ett antal försök till en bra köttfärssås utan kött så har jag nu kommit på knepen för det perfekta receptet! Håll till godo:

300 g fryst sojafärssås
gul lök, jag hade tre små, men man kan nog ta hur mycket eller lite som helst
1 broccolihuvud
1 stor morot
2-3 msk torkad timjan och oregano. Mest oregano.
½ dl var av mat- och olivolja
något kryddmått chiliflakes eller en bit färsk chili eller något tsk sambal oelek
ca 700 g krossade tomater (två paket)
1 burk kidneybönor
4 vitlöksklyftor
salt och peppar


1. Börja med att skala och hacka gul lök, dela på broccolihuvudena och riv moroten. Under tiden kan man sätta på plattan och börja steka sojafärsen. Eftersom sojafärs inte innehåller så mycket fett som köttfärs gör så går det åt en del olja. Vi har inte den bästa stekpannan heller kankse, men jag börjar steka med lite och fyller på mer om det börjar fastna. Ha inte för varmt i pannan heller.
2. När sojan fått lite färg så i med grönsakerna och kryddor. Fräs tills grönsakerna börjar bli mjuka.
3. Häll på krossade tomater och en dl vatten. Låt puttra några minuter.
4. Hacka vitlöksklyftorna och skölj bönorna, ner i grytan!
5. Smaka av med salt och peppar och servera med pasta, och parmesanost.

Såatte: mycket olja, mycket salt och peppar och mycket oregano!