Om en tråkig fröken

Mmm ja det kan hända att jag tar det lite väl personligt när människor hatar på och har förutfattade (osanna) meningar om vegetarisk mat, men jag kan bara inte hålla mig.

Jag har börjat vickariera på förskola och nästan alla dagar äter jag pedagogisk lunch. På måndagar får alla barn (och vuxna såklart) vegetariskt och denna måndagen jag ska berätta om åt jag med några barn 3-6 år och en annan lärare ~45 år.

Vi sätter oss och läraren börjar med att ursäkta maten för mig.
-Vi får se hur det blir, det kanske inte är så mycket... Pasta och någon linsgryta..
Mycket skeptisk min. -Brukar inte vara så mycket på måndagar, det är ju vegetariskt.

Maten visar sig vara pasta och klassisk vit skinksås, men röda linser istället för skinka. Och mycket pizzakrydda. Absolut inte sämre än skinksåsen vi fick varje vecka på högstadiet.

Något barn utropar att det luktar pizza och succén är given. Någon annan säger innan vi börjar äta att linsgryta är dennes favoritmat. Jag blir så klart oerhört lycklig och när jag säger att det är min favorit också så fattar läraren att jag inte har något problem med vegmat.

Hon är fortsatt skeptisk men går över till prata om att det alltid är lite mat på förskolan. -Det är bara beräknat 2 dl pasta per portion...
Här tänker jag så här. Självklart är det bra om barnen äter så varierat och så "fullständigt" som möjligt, men inga förskolor som jag varit på hetsar barnen att äta någon mat, de äter själva och får välja själva vad de vill äta. Resultatet är att vissa barn äter bara pasta och potatis, någon äter bara fiskt, en del äter bara ärtor och morötter, någon äter absolut inte grönsaker och några barn älskar all mat. Då är det ju bättre att ta i lite, hellre laga lite mer pasta än vad som är beräknat för en "normal" barnportion. Kidsen är ju under fem år, det klart att ingen gillar allt. Men det hör inte till problemet med den här läraren.

Tillbaka till linsgrytan. Alla barn utom en eller två gillade den, all mat tog slut helt och hållet, när pastan tog slut så slevade jag upp bara sås till barnen, tills faten var renslickade. -Mera sås!

Läraren erkände också att maten var okej men historien tar inte riktigt slut än. När ett av barnen (Merasås-barnet) skulle hämtas så frågade föräldern hur det hade gått med maten idag. Läraren börjar direkt med -Nja, det var vegetariskt så det var väl sådär idag...
Eftersom jag hörde och höll inte alls med kunde jag inte låta bli att säga att nä, de åt upp exakt allt som fanns och att de tyckte det var jättegott.

Inte nog med de förutfattade meningarna innan lunchen, men efteråt när de blivit helt motbevisade, så fortsätter läraren att hävda att ingen tyckte om det, för föräldrarna till och med. Fastän det var helt och hållet ljug. Alltså jag fattar att det inte var meningen att vara ljug, men när man säger tvärt emot sanningen ("nej åt inge vidare" vs "slickade faten") så är det ljug.

Alltså så himla tråkigt att kidsen har en sådan lärare, barnen kommer att få vegetarisk mat i skolan varje vecka i liksom över tio år till (absolut minst...). Synd då att sätta upp dessa föreställningar för barnen innan de ens fyllt sex år.

Sedan vet man ju inte, den här läraren kanske hade en jobbig dag eller en tung arbetssituation och inte orkar vara positiv hela tiden.

Jag har skrivit om varför vi behöver äta mindre kött och hur jag tänker kring vegmat tidigare, läs gärna!

Maten på bilderna är
pyttipanna på rester,
potatissallad med halloumi,
sojafärssås och
augustisoppa.

Pusshej!