Ibland kommer man ut ur den lilla kuren som skyddar dörren för vinden och måste stanna för att man inte kan ta in allt det fina samtidigt som man går mot stationen. Tre steg till och så måste man stanna igen.
Ibland måste man ta ett djupt andetag, ta sats och sikta tre meter till vänster om dörren på stationen för att komma rätt. För att man blåser bort annars.
Ibland får man ta jättekliv genom djupsnön, förhoppningsvis hittar man någon annans fotspår att trampa i, då kanske man slipper snön som trillar ner i stövlarna. Ibland hjälps det inte och man sjunker ner till knäna ändå.
Ibland kan måste man gå in och hämta kameran.
Ibland behöver man bara ställa sig, hålla balansen och glida ner på skaren, sakta in i drivan och ta de sista två stegen innan man är framme.
Ibland behöver man full mundering för att komma in torr: täckbyxor, stövlar, jacka, mössa, goggles och handskar.
Och ibland kommer man bara halvvägs innan man inser att man glömt nyckeln och får vända.
 |
| En bild till pappa |
Snygg pappa - snygg bild! :D
SvaraRadera