I januari insåg jag att hela vårterminen består av att skriva pm. Sammanlagt tolv stycken, varav tre var på en hemtenta och skulle skrivas på ca ett dygn. Jag som hatar att skriva. Jag, med min obotliga optimism tänkte att jag i alla fall skulle vara proffs på att skriva efter terminens slut. Just vid terminens slut var jag också rätt slut, hade fortfarande två pm efter mig och kunde inte riktigt se resultatet av halvårets ångest. Efter sommarens vila från att skriva en enda rad, tillbaka i skolan och dags för att skriva ikapp ett av dem jag hade kvar kände jag bar "det här var lätt". Analysen och skrivandet var lätt. I alla grupparbeten vi gör nu har jag inga problem att skriva ihop en snygg text med inledning, avslutning och röd tråd, ordentliga ord och förhoppningsvis en vettig analys.
Så det tog ett tag att fatta det, men kan ni förstå hur jäkla tillfredsställande det är att ha haft ett mål i januari, om än inte så uttalat då, och i december ha uppnått det. Jag känner mig inte heller nervös inför uppsatsen i vår, mer än innehållet då. Så skön känsla att inte känna sig kass på något.
Detta är en del av Emily Dahls bloggjulkalender! Varje dag har en egen rubrik på temat året som gått och man kan delta via sin egen blogg eller Instagram. Läs allt om hur du gör för att vara med själv här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar